Det intressanta med att vara politiker är att få möjligheten att sätta sig in i, lära sig om och jobba med nya frågor. Efter att i många år i huvudsak arbeta med finanspolitik och ekonomi, har nu socialpolitiken blivit en del av min vardag i riksdagen. En viktig fråga jag kommer att arbeta med under riksdagsperioden är handikappolitiken och i veckan i veckan ledde jag Nordiska Handikappolitiska Rådets årsmöte i Helsingfors.

Syksyn mittaan on tullut mietittyä yhtä sun toista poliittisen keskustelun kärjistyessä. Minua on erityisesti askarruttanut erinäisten tahojen puhe kieliryhmien väitetyistä etuoikeuksista. Onko kyse tietämättömyydestä vai tietoisesta poliittisesta retoriikasta? Luultavasti kummastakin, ja tiedämmehän kaikki että tietämättömyyttä on usein helppo käyttää hyväkseen poliittisiin tarkoituksenperiin.

Ibland önskar jag att världen skulle stanna upp och tänka efter, men som vi vet förändras världen runt om kring oss hela tiden. I denna föränderliga och ibland oroliga värld gäller det sedan att reagera och agera. Inte minst gäller detta oss som är politiker, på alla nivåer. Samma gäller också kommunerna som påverkas av världens gång omkring sig. Behovet till förändring under detta och följande årtionde skapas av pressen på den kommunala ekonomins hållbarhet och faktumet att befolkningen åldras.

Mycket uppmärksamhet har under hösten riktats på retoriken som sannfinländska riksdagsledamöter använt sig av i offentligheten. Förra veckan var den stora frågan riksdagsledamot Jussi Halla-Ahos medialt uppmärksammade kommentarer på Facebook. Som känt uttalade sig förvaltningsutskottets ordförande om behovet av att inrätta en militärjunta i Grekland som lösning på oviljan att genomföra nödvändiga reformer i landet.

Efter varje riksdagsval skall det bildas en ny regering. Så också denna gång. Det blir säkert en majoritetsregering, men när och hur är i skrivande stund (fredag förmiddag) omöjligt att säga. Valresultatet är nämligen sådant att vi inte kan åstadkomma en regeringsbas bestående av enbart valvinnare. Det finns nämligen endast en stor valvinnare, Sannfinländarna, och ett litet parti, SFP, som behöll sina mandat i riksdagen. Alla andra partier förlorade, också oppositionspartierna.

Riksdagsvalet var omtumlande, men visst är regeringsbildningen också omtumlande. Den stora valvinnaren väljer att själv stå utanför regeringen och regeringssonderaren Katainen får ta nya tag. Sannfinländarna lovade så pass mycket i valkampanjen att det inte fanns någon möjlighet för dem att kompromissa. Men politik är att förhandla och kompromissa och göra det bästa för fosterlandet. Politik handlar om att ge och ta. Det gäller att i en valkampanj inse att det kommer ett liv också efter valnatten. Och där är vi nu!

Den senaste riksdagsperioden har inte varit den lättaste. Den globala finanskris som drabbade världen satte sina spår också i Finland och i statens skattekista. Vi stimulerade ekonomin också med lån för att snabbare komma ur krisen och trygga finländarnas jobb. Jag är övertygad om att det var rätt lösning, men nu krävs en åtstramning av ekonomin. Samtidigt har denna period bjudit på ett allt hårdare språkklimat och på den fronten finns mycket att göra också i framtiden.

De senaste månaderna har vi kunnat följa med en frihetsvåg som rullat över några av de nordafrikanska diktaturerna. I en efter annan har folket begett sig ut på gator och torg för att protestera mot den rådande regimen - för att deklarera sin frihet och sin rätt att själva välja landets makthavare.

Vallagen har rört upp känslorna i riksdagen denna vecka. Processen kring en förändring av vårt valsystem har varit lång och svår både i regering och i riksdag. Klart är att det har funnits konsensus om att något måste göras för att trygga proportionaliteten vid val. Och visst kan resultatet i senaste val tyckas vara en aning orättvist när de Grönas dåvarande ordförande Tarja Cronberg inte blev invald med 7804 röster i Norra Karelens valkrets, medan Sannfinländarnas Pirkko Ruohonen-Lerner endast behövde 1058 röster för att säkra sitt inval i Nylands valkrets. Tilläggas kan att hon hade god draghjälp av partiordförande Timo Soini, som samlade 19859 röster och därmed tryggade två nyländska mandat för Sannfinländarna.

Det är ingen hemlighet att det finns ett tryck att höja skatterna. Och det är helt klart att vår ekonomi måste balanseras under nästa regeringsperiod. När den internationella ekonomiska krisen slog till så lånade regeringen stora pengar för att hålla Finland flytande. Jag är säker på att detta var klokt och att det tog oss snabbare och mera smärtfritt ur krisen. Men nu när konjunkturerna börjar vända måste statsutgifterna återanpassas enligt inkomsterna.