Tillbaka

Nya lösningar behövs för att stävja ungdomsarbetslösheten!, krönika i ÖT, 13.2.2010

12.02.2010

Det faktum att arbetslösheten stigit i vårt land har knappast undgått någon. Det relativa arbetslöshetstalet för år 2009 var 8,2 % vilket är nästan två procentenheter mer än under år 2008. Två procent låter kanske inte så mycket, men i verkliga siffror handlar det om att 62 000 personer fler är utan arbete. Det är alltså inga små siffror vi talar om. Detta är naturligtvis illa och dessutom visar flera undersökningar att arbetslösheten kommer att öka ytterligare detta år.

Detta är alarmerande, men mycket värre är att ungdomsarbetslösheten ökat explosionsartat. I december var det relativa arbetslöshetstalet 20,2 % bland unga mellan 15 och 24 år. Trenden är dessutom att antalet unga arbetslösa hela tiden ökar. I Österbotten har vi klarat oss relativt bra i förhållande till resten av Finland. Andelen arbetslösa i vår region är inte högre än 8,7 % vilket är näst bäst i landet. Men också vi har allvarliga problem med ungdomsarbetslösheten. Antalet unga arbetslösa har på ett år ökat med 48 %. Smaka på siffran – vi har nästan dubbelt fler unga arbetslösa jämfört med 2008 – det är skrämmande statistik. Dessutom har det i finanskrisens spår blivit betydligt svårare för ungdomar att hitta praktikplatser och i och med detta har de än värre att skaffa nödvändig arbetserfarenhet.

Det är alltså hög tid att på allvar börja fundera på och motverka ungdomarnas utslagning. Utslagning är alltid är en personlig tragedi av stora mått. Det är dessutom svårt att komma tillbaka till arbetslivet efter att man ställts utanför. Och det är ungdomarna vi måste satsa på – för det är de som ska ta hand om morgondagens Finland. Också med rent krassa ekonomiska mått så lönar det sig för staten att satsa på ungdomarna. Varje människa som ställs utanför arbetslivet är en statsekonomisk förlustaffär. Varje ung människa som ställs utanför arbetslivet är en enorm ekonomisk förlust för samhället. Detta borde övertyga också den krassaste av ekonomer. Men de allra flesta borde övertygas på andra – rent humana grunder. Det samhället jag vill leva i ska ta hand om de svaga – och det gäller också ungdomarna.

Ungdomsminister Stefan Wallin tar sitt ansvar och föregår med mycket gott exempel. Han fick loss medel ur statsbudgeten för uppsökande ungdomsarbete – som motverkar utslagning mycket väl. Dessutom har han ordnat extra pengar från penningautomatföreningen för att fånga upp ungdomar som riskerar att falla igenom de vanliga nätverkens maskor. Förhoppningsvis kunde också andra organisationer, inom både den statliga och kommunala förvaltningen, starta upp dylika projekt – för det vinner vi alla på i längden.

Men vi måste göra mer än så här. Ett förslag, i hopp om att mota den växande ungdomsarbetslösheten i grind, kunde vara att införa en ungdomssedel. Med hjälp av denna sedel kunde en arbetslös ungdom själv söka ett arbete som intresserar. Som extra morot skulle denna ungdomssedel berättiga företagen eller organisationerna att få en del av lönekostnaderna kompenserade från statligt håll. Naturligtvis skulle det hela vara förknippade med vissa krav som exempelvis minst ett års anställning. På detta sätt kunde en hel del unga människor ta ett avgörande steg in på arbetsmarknaden. Och det behövs! Självklart tåls det att fundera på hur detta skall förverkligas i praktiken och var utrymme skall hittas i statsbudgeten – men jag tror att detta är ett förslag som är motiverande både för de unga och för arbetsgivarna. Därför hoppas jag att det blir verklighet inom en snar framtid.

Ulla-Maj Wideroos