Tillbaka

Veckans snackis: framtidens energilösningar, krönika i VBL, 25.4.2010

23.04.2010

Regeringen kom senaste tisdag överens om ett så kallat förpliktigande paket för hur den förnyelsebara energin skall utvecklas fram till år 2020. Detta kallar minister Pekkarinen denna regerings viktigaste principbeslut och jag är beredd att hålla med honom. Tyvärr har paketet fallit i skuggan av regeringens överenskommelse kring kärnkraften.

Uppgörelsen förpliktar Finland att markant öka användningen av förnyelsebar energi. Detta bottnar i en överenskommelse på EU-nivå, där Finland har förbundit sig att fram till år 2020 höja den förnyelsebara energins andel till 38 % av den totala energiförbrukningen. Nu har regeringen alltså dragit upp riktlinjerna för hur det skall ske i praktiken. Samtidigt är detta en klar kursförändring i finländsk energipolitik – och ett klart steg mot en utsläppsfri energiproduktion.

När vi satsar på förnyelsebar energi så satsar vi samtidigt på inhemsk energi. På köpet höjer vi graden av självförsörjning – från nuvarande 30 % till ungefär 40 %. Bra är också att vi satsar på en varierad bukett av förnyelsebara energikällor. Den största delen, över 50 %, kommer från Finlands gröna guld, dvs. skogen. Det är av största vikt att vi förstår att använda vår skog så mångsidigt som möjligt och där är energiproduktionen en viktig del. Men det räcker inte bara med en ökad användning av trä.

Vi kommer också att satsa på bland annat vindkraft, biobränslen, värmepumpar och solenergi. Vi satsar alltså på en stor diversitet och det tror jag är bra. Vi måste utveckla många olika sorters energiformer istället för att bara lita till en eller några få. På det sättet kan vi också bli en verklig föregångare inom grön energi.

Det är ett faktum att vi är ett land som har tjänliga vindar och kunde utnyttja vindkraft, ändå har denna möjlighet hittills nästan förbigåtts helt. Fram till år 2020 planerar regeringen att vindkraften skall utgöra 15 % av de förnyelsebara energikällorna. Dessutom strandsätter regeringen ett stödpaket för bland annat vindkraften, men också för övrig förnyelsebar energi. Förhoppningsvis sätter detta fart på investeringarna i såväl vindkraft som övriga klimatvänliga energiformer.

Det stödpaket, som redan nämndes, och som regeringen nu bygger upp kan komma att kosta så mycket som mellan 300 och 400 miljoner på årsbasis. För mycket tycker kanske en del. Men det är en klimatpolitisk investering. Samtidigt är det en investering för en renare värld för kommande generationer. Dessutom är det en investering för att komma bort från bland annat den nedsmutsande kolen. Utöver detta är det en imageinvestering av stora mått. Många förståsigpåare har förutspått att grön energi kommer att vara framtidens melodi, framtidens succéföretag och morgondagens Nokia. Och i den utvecklingen vill vi inte bara vara med – vi vill vara i topp. Därför skall vi satsa på förnyelsebar energi.

På detta sätt skulle jag gärna avsluta denna kolumn, men tyvärr låter det sig nog inte göras, utan några ord också om kärnkraften. På regeringens aftonskola senaste onsdag kom man överens om att föreslå byggandet av två nya kärnkraftverk. Nu följer behandling och beslut i riksdagen. Tyvärr gör detta policyavgörande kring kärnkraften att hela paketet med förnyelsebar energi hamnar i skymundan. Jag finner det hela beklämmande – för det gör oss nog inte till det föregångarland vi vill vara i fråga om energiproduktion. Samtidigt förutsätter jag att det på intet sätt skall minska på investeringarna i förnyelsebar energi. Istället måste vi konsekvent arbeta vidare för att bli ett grönt energiland – och de satsningarna har bara börjat!

Ulla-Maj Wideroos