Tillbaka

Anförande i remissdebatten om kärnkraft, 18.5.2010

19.05.2010

Värderade talman, Riksdagen står denna vår inför ett av denna periods viktigaste och mest långtgående beslut. Vad vi väljer att göra påverkar inte bara oss själva utan många generationer efter oss. Energipolitiken är inte bara viktig, den är helt livsnödvändig för att trygga vår konkurrenskraft och vårt samhälle i stort. Så långt är alla överens – sedan skiljer sig åsikterna åt.

I grund och botten handlar energipolitiken om så mycket mer än valet mellan kol, olja, kärnkraft eller förnyelsebar energi. Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i, vilket samhälle vi vill att våra barn skall leva i och vilket samhälle vi vill ge över till kommande generationer. Vad vi gör nu är inget som bara påverkar i några år, som kanske gör att en del får det bättre, att andra får det sämre, att industrin rullar vidare. Nej, det handlar om betydligt mer långsiktiga beslut – vars följder vi idag inte kan överblicka.

Energipolitiken handlar också om så mycket mera än produktionen av el. Det handlar om en klar samhällssyn. Vill vi ha ett samhälle som bygger på kärnkraft? Vill vi ha kärnkraft fast den bevisligen har många problem: säkerheten kan aldrig garanteras helt, avfallsfrågan är inte löst slutgiltigt och det finns många frågetecken kring hur ekonomiskt lönsamma kärnkraften verkligen är. Vill vi skapa ett sånt samhälle? Eller vill vi skapa ett samhälle som bygger på hållbara ekologiska värden – ett samhälle som vi vet att vi inte förstör eller fördärvar och ett samhälle som bygger på förnyelsebara energikällor.

Jag tror att vi alla är överens om att vi vill ha ett samhälle som är självförsörjande gällande energi – och att vi inte vill importera utländsk kärnkraft. Det tror jag på, det tror de ivrigaste kärnkraftpåhejarna på och det tror de som motsätter sig kraftfullast på. Ändå är vägen till målet så olika. Jag tror på en energiproduktion där vi har många ben att stå på. En energiproduktion som bygger på många olika alternativ, såväl för den enskilda människan som för industrin. Jag tror också på en väg där de förnyelsebara energiformerna vinner terräng – och skall vinna terräng – med understöd av staten!

Denna regering kommer att gå till historien gällande sina energibeslut – oavsett hur det går med kärnkraften! För nu, äntligen, kommer en megasatsning på alternativa energiformer. Det är historiskt och det är välkommet. Och framförallt är det ett seriöst paket som visar på möjligheterna med förnyelsebar energi – bara man är beredd att satsa. Nu äntligen är tiden inne, när andra än kärnkraftmotståndare, talar för förnyelsebar energi och de möjligheter som kommer med den. Nu äntligen finns det också andra som tror på att det finns alternativa energilösningar. Regeringen skall ha en stor eloge för detta paket – som är den överlägset största satsning på förnyelsebar energi i Finlands historia. Paketet motsvarar ett värde av tre kärnkraftverk – må så vara att effekten inte är riktigt så stor i och med att paketet också förutsätter en minskning av kolkraften.

Värderade talman,
Det är på den förnyelsebara energins område Finland skall profilera sig. Många experter hävdar att det är inom grön energi nästa Nokia finns och det är kring detta vi borde satsa på innovationer. Annars riskerar vi att bli totalt på efterkälken – exempelvis USA och Kina satsar redan miljarder på att utveckla denna teknik. Och i det racet hoppas jag att Finland vill vara med!

Samtidigt med detta paket för förnyelsebar energi vill regeringen satsa på två nya kärnkraftverk. Det ligger inte i tidens anda. Att bygga upp nya kärnkraftverk i en tid när de flesta monterar ner sina verk klingar fel. Att bli en eventuell nettoexportör av kärnkraft och alltså på sitt sätt bli ett kärnkraftparadis låter inte alls som den bild av Finland jag vill förmedla. Dessutom på en mer ideologisk basis gör det mig oroad att avfallsfrågan inte kan lösas.

Jag ställde mig för mer än 30 år sedan kritisk till kärnkraften. Avfallet var då, liksom nu mitt största problem. På dessa 30 år har utvecklingen knappast gått framåt alls – vi har förvisso övergått från att dumpa vårt avfall i ett grannland till att förvara det i Finland. Men ändå, under dessa 30 år, har ingen kunnat hitta en permanent lösning på avfallsfrågan. Det är ett stort etiskt dilemma! Just nu förvarar vi avfallet i Posivas anläggning i urberget i Olkiluoto – hur länge vi kan förvara det där vet ingen. Vad som händer med avfallet där nere i berggrunden är det inte heller någon som vet. Vad som ska hända med det sedan är det än färre som vet – eller vill veta. Och många tycks inte ens på allvar bry sig om de här frågorna.

Bygger vi två nya kärnkraftverk har vi ännu mera avfall som vi de facto inte kan hantera på ett bestående sätt. Vi dumpar våra problem i famnen på nästa generation finländare, en generation som de facto är helt oskyldiga och som inte borde tvingas hantera våra problem. Det är inte den väg jag vill gå – istället skulle jag vilja lämna över ett Finland som försörjer sig själv – på ett ekologiskt hållbart sätt. Ett Finland där vi tar hand om vår vackra natur och där vi tänker grönt. Ett Finland som är bra att leva i också i framtiden. Det är vad jag skulle vilja – och jag hoppas att fler av er vill detsamma – och röstar mot kärnkraft!

Till sist herr Talman några ord om tidtabellen! Ekonomiutskottet har ca 20 arbetsdagar på sig att göra sitt betänkande i denna stora fråga. Under de ca 2 timmars möten vi har per dag skall vi höra en mängd sakkunniga samt göra vårt betänkande. Jämför detta med förra gången riksdagen behandlade kärnkraften då man höll på i ca 4 månader! Årets tidtabell är fullständigt orimlig och ger oss ingen reell möjlighet att grundligt behandla frågan. Men utskottets majoritet (och antagligen riksdagens majoritet) har ett uppenbart behov att skynda på frågan – varför kan man fråga sig. En seriös och saklig behandling även under hösten skulle inte göra saken sämre – snarare tvärtom.