Tillbaka

Inledningsanförande, Trafikstrategiseminarium i Vasa, 1.6.2010

02.06.2010

Bästa talare, bästa gäster, hyvät kuulijat, Idag ska vi diskutera en för regionen fullständigt avgörande fråga: nämligen trafiken och kommunikationerna. Därför är jag också glad att se så många av er här idag. För detta ämne bör beröra och intressera hela regionen. Utan goda kommunikationer riskerar vi nämligen att bli en vit fläck på kartan och den utvecklingen skall vi givetvis göra allt för att undvika!

Men låt mig börja från början. Goda kommunikationer är a och o. Det gäller ett fungerande basvägnät, snabba tågförbindelser, regelbundna och tillräckliga flygförbindelser och djupa och effektiva hamnar som finns till både för passagerar- och lasttrafik. Jag skulle vilja tala lite om vart och ett av dessa delområden – inte bara för att de är viktiga – utan för att de var och en har sina speciella problem.

Vägnätet är av absolut vikt – inte bara för goda kommunikationer inom våra landskap, utan också för att kollektivtrafiken skall kunna utvecklas också här hos oss och inte bara i stadscentra i södra Finland. Vi har också haft en del stora projekt på denna front, med grundförbättringarna av riksväg 8 och byggandet av Replotbron som några exempel. Men nog är det problematiskt att bastrafikledshållningen i Finland lider av en årlig underfinansiering på cirka 200 miljoner euro. Naturligtvis gäller det proportionellt för alla vägdistrikt, men låt mig här exemplifiera genom Vasa vägdistrikt som för 20 år sedan hade resurser på i dagens pengavärde motsvarande 120 miljoner per år. I år får vägdistriktet 48 miljoner. Det säger sig självt att vägnätet inte kan hållas i lika bra skick som tidigare.

Trots att de statliga myndigheternas ansvar för vägnätet klart framgår ur lag har det ändå varit kutym att kommunerna står för en del av planerings- och byggkostnaderna när vägprojekt genomförs. Detta är i sig helt okej i men blir problematiskt i de fall kommunerna betalar mera än staten när det gäller planering och byggande av nya vägar och cykelvägar. Ett ytterligare problem är att statliga vägar ibland ensidigt överförs på kommunerna. Det kan med fog anses vara statliga uppgifter som överförs på kommunerna, vilket enligt grundlagen skall ske via en lag. Så är inte fallet när det gäller vägnätet. I många fall finns inte ens en ordentlig plan eller överenskommelse mellan stat och kommun om hur och när detta skall ske. Så kan det inte fortsätta!

Tågtrafiken håller på att försnabbas och förbättras vilket är av absoluta vikt för vår region. Vasabanan håller äntligen på att elektrificeras och det sker inte en dag för tidigt. Detsamma kan också sägas om grundförbättringarna på avsnittet Seinäjoki-Uleåborg. Via detta kan vi få snabbare förbindelser till Helsingfors, vilket i längden gynnar hela vår region och dess näringsliv. Trots stora investeringar på tågtrafiken tycker jag ändå inte att vi ännu gjort tillräckligt. Tågen är en klimatpolitiskt god lösning samtidigt som de är ett snabbt och enkelt färdmedel. Goda och billiga tågförbindelser gör också att folk nyttjar egen bil i allt mindre utsträckning. Därför tycker jag att vi borde ha som uttalat mål att få till stånd en kustbana som sträcker sig från Karleby till Åbo. Det skulle göra att många lämnar bilen hemma på exempelvis sträckan Närpes-Vasa för att inte tala om Karleby-Björneborg. Det om något skulle vara en viktig klimatpolitisk vinst och en god regionalpolitik – för först då skulle alla i vår region ha verkliga möjligheter att nyttja kollektivtrafik.

Hamnarna och sjöfarten är och har alltid varit av största vikt för oss österbottningar. Traditionellt har det varit den vägen vi exporterat våra varor till främmande länder – och så är det i många fall fortfarande. Men det kräver också investeringar av oss – vi måste ha tillräckligt, stora och djupa hamnar och vi måste vara bra och effektiva i vårt arbete där. Vi har goda hamnar, i Kaskö, Vasa och Jakobstad – och i Karleby för den delen! Men vi måste också se till att förbindelserna till dessa hamnar är i bästa möjliga skick – här tänker jag exempelvis på järnvägsförbindelsen till Kaskö. Utan dylika fungerande förbindelser är det naturligtvis omöjligt att utveckla hamnverksamheten.

I detta sammanhang skall vi givetvis inte glömma passagerartrafiken och vägen till Sverige och det övriga Norden. Vi bör se till att vi har en fungerande förbindelse över Kvarken – det borde vara självklart för alla och envar. För också i centrala Finland och Sverige bör det finnas en förbindelse – en länk – och en transportled – för såväl varor som personer. Det är Europaväg 12 som startar i Mo i Rana i Norge och går tvärs över Sverige till Umeå och den vägen över Kvarken till Vasa och vidare till Helsingfors. Att den vägen är en Europaväg är inte någon slump, istället är det ett erkännande för hur viktig denna länk mellan de nordiska länderna, och i förlängningen vidare mot Ryssland, är. Men i detta sammanhang så tror jag att vi ska våga visionera lite mera. För utan visioner så utvecklar vi inte heller vårt landskap. En vision och också ett klart mål är en kustbana som förbinder Karleby med Åbo, en kombination av broar och tunnel över Kvarken. Det är kanske inte ett projekt som genast kan realiseras, men det bör vara något vi strävar efter. För på detta sätt kan vi långsiktigt trygga vår väg till Norden och till Europa. Och på det sättet kan vi ännu snabbare och enklare transportera våra varor, studera i Sverige eller utnyttja de andra fördelar som en snabb och enkel förbindelse för med sig!

Flyget är självklart också viktigt för vår region. Vi har det rätt bra för tillfället – men det betyder inte att vi ska slappna av. Istället måste vi noga se till att vi att vi hela tiden utvecklar våra flygplatser! Det ska inte bli omöjligt att bedriva flygtrafik också på mindre flygplatser och nyttotrafik till huvudstaden kan inte bli en svarte petter i konkurrensen om utsläppsrättigheter. Naturligtvis satsar vi också på direkta turistflyg till södra Europa och på transporttrafik, men nog är nyttotrafiken som binder samman oss med huvudstaden av absolut största vikt! Vi kan också bli bättre på att utveckla kringservicen och där skulle ett starkt logistiskcentrum i samband med Vasa flygplats vara ett utmärkt ben att stå på.

I detta sammanhang vill jag också lyfta upp klimatpolitiken på ett klart och tydligt sätt. Vi vet att vi måste ändra våra vanor och bli mera miljövänliga – vårt landskap är dessutom ett utmärkt exempel på en region där företagare satsar på utveckling kring just detta. Därför skall vi göra dylika satsningar också på det trafikpolitiska området. Men av denna anledning måste vi också satsa på exempelvis det utsläppsvänliga tåget på att få till stånd en fungerande kollektivtrafik istället för att vara ett alltför bilburet landskap. Just av denna anledning skulle också en kustbana sitta väldigt fint – för det om något skulle vara en miljövänlig framtidssatsning. Ändå är det inte det jag vill lyfta upp gällande klimatpolitiken. Istället är det just kollektivtrafiken. I Vasaregionen har vi ett fungerande system med regionbiljetter. Det är jag mycket glad för. Bekymmersamt är då att höra att bussbolagen på sina expressturer skall få rätt att ta ut en särskild avgift utöver regionbiljetten. På detta sätt kan priset för regionbiljetter stiga med 100 % eller mera. Det om något är att skjuta sig själv i foten. Vi kan ju inte straffa de personer som bor i exempelvis Oravais där man är beroende av expressturerna. Istället borde vi ju se till att regionbiljetten är så billig att folk har råd och vilja att använda den. Dessutom borde vi försöka utveckla dylika system med regionbiljetter så att fler kan börja använda sig av det. Endast på det sättet går vi vidare mot en bättre miljö.

Bästa vänner,
Till sist vill jag ändå lyfta upp lite mer allmänna reflektioner kring kommunikationerna i vårt landskap. Vi måste satsa på att vårt landskapscenter har utmärkta kommunikationer – det behövs ur konkurrenssynvinkel. Trafiksystemet är nämligen absolut avgörande inte bara för näringslivets, eller för regionernas eller landskapens utveckling och framtid utan för hela Finlands konkurrenskraft. Av den anledningen måste alla regioner vara nåbara. I den ekvationen kan vi inte heller vänta på statliga rekommendationer utan vi måste själva vara aktiva och ta initiativ. Ekonomiska satsningar på trafiksystemet är nämligen starka regionpolitiska åtgärder för framtiden och landets samt regionernas utveckling. Och i det arbetet kan vi inte vara ensamma – utan vi måste samarbeta också med övriga regioner och de landskap som ligger nära oss – för ingen av de verkligt stora trafikpolitiska satsningarna berör endast en region eller ett landskap.

Med dessa ord vill jag förklara detta seminarium öppnat och tillönskar Er goda och konstruktiva diskussioner! Tack!