Tillbaka

Wideroos inledningsanförande i den allmänpolitiska debatten på sfp:s partidag, 12.6.2010

12.06.2010

Herr partiordförande, bästa vänner, Jag missade förra årets partidag på grund av en tjänsteresa till Japan, det är en av mycket få partidagar jag missat sedan jag började delta år 1973. Därför känns det lite extra roligt att vara tillbaka här idag. Och att få vara tillbaka på en partidag som arrangeras på en av de svenska språköarna, nämligen Tammerfors. Det är i dessa omgivningar vi allra lättast kan se hur den svenska minoriteten mår – och hur dess livsvillkor förändras – ibland till det bättre, men tyvärr också till det sämre. Vi är många som beundrar er tammerforssvenskar – ni är en livskraftig minoritet som har byggt upp en utmärkt svensk skola. Ni klarar er och ni består. Dessutom uppmuntrar ni också oss andra.

Partiordförande Stefan Wallin blickade i sitt tal in i framtiden och gav sin syn på några av de stora frågorna vi står inför nästa år – med riksdagsvalet som en självklar höjdpunkt. Jag skall försöka kommentera det som hänt under det senaste året och de utmaningar vi finländare står inför på basen av just detta. Det är framförallt tre teman jag vill beröra och som jag hoppas att ni också funderar lite extra på – både här idag och i det kommande arbetet. Det handlar om tre stora helheter, nämligen svenskans ställning i Finland samt energipolitiken och den ekonomiska politiken i vårt land. Var och en av dessa helheter har sina speciella utmaningar och problem och var och en kräver vår särskilda uppmärksamhet.

Först några tankar kring det svenska i Finland. Vi lever i ett språkklimat som hårdnar. Ett språkklimat där förståelsen för det svenska och svenska särlösningar minskar. Just nu är detta en fight vi måste ta och vi måste vara beredda att ta den också efter nästa riksdagsval. Samtidigt så finns det många positiva signaler och personer som uppriktigt värnar om det svenska i Finland. Dessa personer skall vi ge en stor eloge – oavsett om det är någon av våra ledare eller en man på gatan som uppriktigt bryr sig.

Allt är inte negativt – det finns mycket positivt också. En hel generation av våra statsmän har varit starka förespråkare av en livskraftig tvåspråkig nation. President Tarja Halonen lyfte i sin öppning av riksmötet 2009 upp att finskan och svenskan enligt grundlagen är våra två nationalspråk och att det innebär att det skall råda faktisk jämlikhet mellan de båda språkgrupperna. Tidigare statsminister Paavo Lipponen är beskyddare och ordförande för nätverket svenska.nu som bland annat förmedlar svensk ungdomskultur och levande möten till finskspråkiga elever och lärare. De är två utmärkta exempel på vilka trogna vänner finlandssvenskarna och svenskheten har. Det allra senaste exemplet är president Martti Ahtisaari som fungerar som ordförande för styrgruppen för handlingsprogrammet för ett Finland med två levande nationalspråk. Målet med handlingsprogrammet är att i nästa regeringsprogram aktivt påverka till förmån för det andra nationalspråket, alltså svenskan. I det arbetet deltar alla riksdagspartier utom sannfinländarna och i det arbetet hoppas vi nå en stor enighet.

En eloge är också Samlingspartiet och dess vändning i svenska frågor värd. De har alla möjligheter att plocka upp den fallna mantel som Paavo Lipponen lämnade efter sig. Och Samlingspartiet gör det genom en numera tydligare förståelse för det andra nationalspråket. Grundlagsutskottets ordförande Kimmo Sasi var en av de drivande krafterna bakom utskottets klara ställningstagande till förmån för att Mellersta Österbotten skall orienteras i den riktning som ger bäst språklig service, i praktiken alltså söderut. Det senaste tecknet är att Samlingspartiets representant, i den av Timo Lankinen ledda timfördelningsgruppen, tydligt arbetade för en tidigareläggning av undervisningen i svenska. Också undervisningsminister Henna Virkkunen har gått ut och stött detta förslag. Vi förutsätter att Samlingspartiet fortsätter med denna linje också i det fall att de leder nästa regering. Då är det upp till bevis för att partiet har en verklig och djup förståelse för nödvändigheten av svenska förvaltningslösningar. Skulle denna linje inte hålla är det enkelt att anklaga dem för röstfiske – om än inte i lika grumliga vatten som vissa andra.

Trots Samlingspartiets svängning är det nog ändå så att vi är rätt ensamma. Det verkar saknas en vilja att skapa enhetliga och fungerande förvaltningslösningar där den svenskspråkiga befolkningen har lika möjligheter att få service på sitt modersmål. Istället vill man splittra fungerande helheter – eller negligera de svenska särbehoven. Just nu pågår en kamp för att bevara Kustens skogcentral – en skogscentral som på svenska betjänar alla skogsägare runtom i Svenskfinland. Samtidigt fortsätter följetongen om Mellersta Österbottens inriktning. Partiordförande riktade i sitt tal en klar hälsning till Centerkongressen i Lahtis. Ännu har inte något svar hörts från det hållet och jag vill poängtera att denna fråga måste få ett slut. Det slutet måste bygga på att Finlands grundlag följs – och att vi följer den uttolkning som både Grundlagsutskottet och Justitiekanslern slagit fast. I detta land är dessa instanser de högsta uttolkarna av grundlagen – och vi kräver självfallet att också alla ministrar inser att de ingalunda kan ställa sig över denna grundlag. Men då krävs att farsen kring Mellersta Österbotten avslutas och att man slutar med försöken att hitta konstgjorda lösningar för att skenbart kunna följa grundlagen. Endast på detta sätt kan alla gå vidare med äran i behåll – och endast på detta sätt kan vår nästa statsminister – vem det än må vara – visa att hon eller han är värdig sin uppgift som högsta regeringsmedlem och som verkställare av de lagar och grundlagar som riksdagen beslutat om.

Bästa partidag,
Denna vår kommer att gå till historien i riksdagen. Och då tänker jag på den energipolitik som vi just nu håller på att fatta stora beslut kring. Den största satsningen på förnyelsebar energi som vi någonsin skådat i detta land har sett dagens ljus. Äntligen är det flera än kärnkraftmotståndarna som talar för en bred satsning på förnyelsebar energi. En satsning som innebär att vi förpliktigar oss själva till att fram till år 2020 höja den förnyelsebara energins andel till 38 % av totalförbrukningen. Och en satsning som till sin omfattning motsvarar byggandet av tre nya kärnkraftverk. Låt så vara att en del av paketet bygger på att byta ut den utsläppsvidriga kolkraften.

Minister Pekkarinen har själv kallat detta paket för denna regerings viktigaste principbeslut och till en del är jag beredd att hålla med honom. Äntligen sker en klar kursförändring i finländsk energipolitik och äntligen satsar vi på en varierad bukett av förnyelsebara energikällor. Nu är tiden inne för biobränslen, värmepumpar och solenergi. För att inte tala om vindkraften som skall utgöra ungefär 15 % av energiproduktionen inom den förnyelsebara energisektorn. Över de andra finns dock Finlands gröna guld; skogen, som skall utnyttjas på ett mångsidigt sätt så att också exempelvis ris och kvistar tas till vara inom energiproduktionen. Här finns en stor potential och här finns möjlighet till nya lösningar. Därför väntas hela 50 % av den förnyelsebara energin komma från just skogsbruket. Detta stödpaket utgör en investering på 300 till 400 miljoner euro på årsbasis. Detta mina vänner, är en klar klimatpolitisk investering. Samtidigt är det en imageinvestering – i denna bransch kommer framtidens Nokia att finnas.

Tyvärr faller detta enorma paket i skuggan av att riksdagen 1.7 kommer att rösta om en utbyggnad av kärnkraften. Förslaget är som ni alla vet att både Industrins kraft och Fennovoima skall få tillstånd att bygga varsitt kärnkraftverk. De flesta signaler verkar också tyda på att båda tillstånden kommer att beviljas. I Svenska riksdagsgruppen är åsikterna delade. Men var och en har rätt till sin bestämda åsikt och till att argumentera för och tro på den åsikten. Därför kommer jag att i ekonomiutskottet, alltså det av riksdagens utskott som ger ett betänkande i frågan, att rösta mot båda dessa tillstånd. Det gör jag bland annat för att frågan om slutförvaring av kärnfallet inte är löst. Jag vill inte lämna över våra problem till kommande generationer. Istället vill jag att mitt barnbarn skall få leva i en ren och trygg värld.

Bästa vänner,
behandlingen av kärnkraften är problematisk också på andra sätt. Snabbheten i beslutsgången överträffar allt vi tidigare upplevt i riksdagen. Det innebär att vi enligt min åsikt inte kan göra en ordentlig och noggrann beredning av betänkandet. Ekonomiutskottet röstade om behandlingstakten och den omröstningen slutade 9-5 till fördel för en snabb behandling. Det betyder att vi skall göra ett betänkande på lite över en månad – istället för runt 4 månader såsom senast då det begav sig.

Intressant är att notera hur olika åsikter experterna har och hur olika behovsbedömningarna är. Klart är att vi får energi som motsvarar minst två nya kärnkraftverk genom det förnyelsebara paket som vi går in för. Klart är också att Lovisa 1 och 2 och Olkiluoto 1 och 2 inte står inför någon omedelbar nedmontering. Istället sker hela tiden uppgraderingar och systemgenomgångar med syfte att öka deras livslängd – eller till och med för att undvika en nedmontering. Därför frågar jag mig också om vi verkligen är i behov av så mycket energi att vi behöver två nya kärnkraftverk?

Bästa partidag,
jag vill också fästa uppmärksamheten vid vår ekonomiska politik. Just när vi höll på att resa oss ur finanskrisens aska faller Greklandsproblematiken över oss. Det är helt klart att varken vi eller andra euroländer skulle ha råd med en ny genomgripande finanskris. Vi har under de senaste åren stimulerat vår ekonomi till max – med ett gott syfte, dvs. att komma så helskinnade som möjligt ur krisen. Men vi har inte råd att fortsätta med det. Därför och just därför var det inte bara ur vår, utan ur hela euroområdets synvinkel, absolut nödvändigt att låna ut pengar till Grekland. På samma sätt är det absolut nödvändigt att en stabiliseringsfond upprättas – för att vid behov, och under stränga villkor, användas om en ny liknande kris skulle uppstå.

Lånen till Grekland är ställda under hårda krav. Uppfylls inte de kvartalsvisa kraven kommer inte heller följande del av lånet att betalas ut. Dessa krav måste vara absoluta och det skall vara klart för alla och envar. Det vet också den grekiska regeringen som har påbörjat en besk kur för att få ekonomin på fötter – och de vet att de gör det inte bara med sitt eget folks ögon på sig – utan med hela Europas. Parlamentet har godkänt nedskärningar på 30 miljarder euro, punktskatter införs, pensionsåldern höjs och lönerna för de offentligt anställda sänks. Vi finländare vet hur tufft detta är. Vi gick igenom en liknande kris på 90-talet och vi vet att vi med blod, svett och tårar tog oss genom den krisen.

Ändå tyckte oppositionen att lånen till Grekland var onödiga. Det förvånar mig att socialdemokraterna gick med i denna oansvariga och populistiska jargong. Om de vill återgå till att bära regeringsansvar är det just dylika beslut de måste vara med och fatta – med hela Europas och med finländarnas bästa för ögonen. Vi skulle inte ha råd med att euron kraschar eller att en ny kris hotar Europa – och det vet nog också socialdemokraterna. Däremot måste vi nu vara med och bygga upp ett starkt stabiliseringspaket – med förhoppningen om att det aldrig behöver användas. Vi måste också vara med och påverka regelverket för euroområdet – senast nu måste alla förstå och se till att EMU-reglerna följs. Det offentliga underskottet får inte bli för stort och inflationen måste hållas i styr. Dessutom måste en adekvat övervakning ske – ingen skall kunna bluffa på det sätt som Grekland gjort.

Vi börjar nu hämta oss från den globala finanskris som drabbade oss för snart två år sen. Vi klarade oss rätt bra tack vare en snabb och effektiv stimulanspolitik. Vi hade råd att kraftigt öka vår skuldbörda eftersom vi förde en ansvarsfull politik under de goda åren. Nu när det börjar svänga uppåt igen och exporten ökar är en trovärdig ekonomisk politik av största vikt. Under nästa regeringsperiod måste vi strama åt statsfinanserna och börja betala tillbaka på våra lån. Vi skall inte tro att det blir vatten och bröd, men inte blir det heller glass och solsken. På denna partidag ska vi fundera på hur denna åtstramning skall ske – sfp:s skattepolitiska ställningstagande och de motioner som behandlas i beredningsutskottet för arbetsliv och ekonomi hör till hörnstenarna i den processen och jag hoppas att debatten blir livlig. I valrörelsen kommer den ekonomiska politiken att spela en stor roll – och då ska vi ha en klar och tydlig linje – som ett parti som värnar om småföretagarna och de svaga, som ett parti som vill föra en rättvis skattepolitik och som ett parti som vågar ta ansvar för att vårt land skall ha en bra ekonomi.

Bästa partidagsdelegater,
diskutera flitigt och fatta kloka beslut – det är nu vi murar grunden för ett lyckat val i april 2011!