Ulla-Maj Wideroos
Torsdag, 23 februari 2012
Tillbaka

Wideroos gruppanförande i interpellationsdebatten om stabiliseringen av Europas ekonomi, 15.3.2011

15.03.2011

Värderade talman, Svenska riksdagsgruppen stöder arbetet för en stabil europeisk finansmarknad. Men den stabiliteten kommer inte av sig själv. Det krävs åtgärder. En interpellation ska väcka debatt i ett angeläget ämne. Dagens ämne är onekligen angeläget och utan tvekan värt att debattera. Men det gjorde riksdagen senast i förra veckan, för bara sex dagar sedan! Ur den synvinkeln sett är det lite svårt att förstå syftet med denna interpellation.

Värderade talman,
Det gäller alltså tydligen att upprepa argumenten från förra veckans debatt. Både för regeringen och oppositionen.

Finland har haft och skall ha en strikt linje i förhållande till våra bidrag till den europeiska stabilitetsmekanismen, och till de villkor på vilka stöd beviljas länder i svårigheter.

Vi har bidragit med lån och lånegarantier, inte med understöd.

Men framför allt har vi agerat i vårt eget intresse och i hela Europas intresse, ingalunda bara i de länders som får stöd i sina svårigheter. Och de länderna lever inget fridfullt liv under åren framöver, de kommer långt ifrån lätt undan. Greklands och Irlands folk drabbas hårt av de misstag deras regeringar och banksystem har gjort. Och Portugals och Spaniens folk får smaka på samma mediciner, dessbättre på basis av egna frivilliga beslut snarare än enligt villkor som EU och IMF dikterar.

Om krisen hade tillåtits spridas till ännu fler länder, skulle Finlands ekonomi och Finlands folk mycket snabbt ha drabbats. Så är det fortfarande – det finns något som kallas gemensamt ansvar. Förstås har ett gemensamt ansvar också gränser – det finns inte hur mycket pengar som helst och vi skall hushålla med det vi har.

Värderade talman,
Enligt regeringens svar på interpellationen, har statsministern följt de direktiv riksdagen och dess stora utskott har gett och således inte gett några tilläggslöften. Tvärtom har statsministern betonat att fortsättningen ligger i den riksdags händer som snart ska väljas.

Det tål att upprepas att de 500 miljarder som nämns i slutsatserna från euroländernas inofficiella toppmöte i fredags är summan av det tillfälliga instrumentet och den tillfälliga mekanismen. 440 miljarder plus 60 miljarder blir just 500 miljarder.

Det är klart att om Finlands andel av denna garantisumma ska ökas så ska riksdagen fatta det beslutet. Då är det läge för en ny debatt.

Värderade talman,
Det är också svårt att upptäcka de problem interpellanterna tydligen ser i den föreslagna pakten som syftar till en bättre koordinering av den ekonomiska politiken i euroområdet. De mål som uppställs och de medel som föreslås står i samklang med vad Finland som en nordisk välfärdsstat värdesätter.

Pakten blir ingen tvångströja för oss, utan bjuder snarare ut vår modell som exempel och norm för de länder som inte haft tålamod att följa den smala men stabila vägen till ökad välfärd för alla sina medborgare.

Finland har spelat en synlig roll både på toppmötena och i finansministrarnas råd. Det är inte ett lands storlek som avgör vilken roll landet spelar, utan den egna aktiviteten och beslutsamheten. Förhoppningsvis fortsätter Finland att spela en aktiv roll, även med en ny riksdag och en ny regering.

Svenska riksdagsgruppen förordar en enkel övergång till dagordningen och ger regeringen sitt förtroende i försvaret av Finlands intressen i Europa.