Tillbaka

Tal vid seminariet Handelns intressen och ett hållbart samhälle i Vasa, 27.10.2009

01.11.2009

Bästa talare, bästa deltagare, mina damer och herrar, det är en glädje att se er på Tropiclandia idag. Det är nämligen ett viktigt tema vi ska behandla. Eller egentligen handlar det om två olika teman: dvs. handelns intressen och ett hållbart samhälle. Jag tror dock att vi alla måste inse att i framtiden är detta på intet sätt två olika från varandra skilda verkligheter. Istället är de två starkt sammankopplade. Jag tror också att vi alla är överens om att vi vill skapa ett hållbart samhälle. Vi vill skapa ett samhälle där våra barn och barnbarn kan leva tryggt. Därför får vi inte heller skapa ett konstgjort konfliktförhållande mellan handeln och ett hållbart samhälle. Utan vi måste inse att de två ska ingå partnerskap – det är kanske inte alltid helt lätt – men också i de bästa av relationer finns det ibland olika intressen och åsikter. Så ska det naturligtvis också vara. Ändå är det viktiga att man kan leva på varandras villkor och det är jag övertygade om att de här två kan.

Det finns mycket som var och en av oss kan bidra med i denna fråga. Jag vill allra först med några exempel belysa vad vi som konsumenter har för skyldigheter. Vi kan nämligen inte tro att allting ligger serverat för oss eller är utanför vårt ansvar. Så är det naturligtvis inte utan istället ska vi påverka med våra val. Det första jag tycker att konsumenten kan och bör göra är att handla inhemskt. Köp tomater och gurkor från Närpes istället för de som är importerade från Spanien eller Holland. Köp mjöl som är producerat i Finland istället för det som är importerat från Tyskland. Köp Valios inhemska mjölk istället för den som vissa företag använder och som är inköpt från Estland. Köp potatis från Jeppo istället från den från Polen. Köp honung från Purmo istället för den som är importerad från Danmark. Listan kunde göras hur lång som helst men ni förstår poängen. Inhemsk mat är alltid ett mera miljövänligt alternativ än utländsk mat. Man vet hur maten är producerad och att inget onödigt gift är använt. Det är viktigt ur miljösynpunkt, men minst lika viktigt är att man undviker långa och onödiga transporter. Dessutom är maten färskare. För inte är det logiskt att äta tomater eller jordgubbar som transporterats från Spanien och följaktligen också plockats länge i förväg – istället för att äta dagsfärskt från vårt eget land. På detta sätt skapar vi ett hållbart samhälle – där vi kan påverka. Med alla varor är det förstås inte möjligt – inte kan vi börja odla ris eller mango i Finland för vi har inte ett klimat som klarar av det. Men i de fall där det finns inhemska alternativ har vi som konsumenter en skyldighet att välja dessa.

Det är dock inte tillräckligt att köpa inhemsk mat. Som konsumenter kan vi också göra andra val för att skapa ett hållbart samhälle. Vi kan också köpa närproducerad mat. Vi har inte alltid möjlighet att göra detta: men vi kan välja att köpa potatis från Tjöck, äpplen från Lepplax eller jordgubbar från Malax. Exemplen kunde också denna gång vara många fler. Men det behövs inte. För vi kan alla relatera till duktiga lokala producenter som vi kan och bör understöda genom att visa att vi vill ha deras produkter. Än en gång sparar vi på miljön genom att minska transporterna. Dessutom vet vi vad vi får. Det bästa!

Det här med närproducerad mat är något som inte gäller bara den enskilde konsumenten utan det kan också utsträckas till exempelvis kommunerna. Eller staten – men då handlar det om inhemsk mat i allmänhet. Jag tycker det är varje kommuns skyldighet att se till att våra ungdomar och åldringar har en fullgod och nyttig mat. Det kan vi ge dem genom att strunta i halvfabrikat och istället satsa på närproducerade råvaror. Vi kan också göra det i de fall lagen kräver offentlig upphandling. Men då måste vi se till att skriva in närproducerat som en variabel vi tar hänsyn till när vi utför konkurrensutsättningen. På så sätt kan också vi i kommunen ta ett ansvar för miljön och samtidigt bjuda på en näringsrik och bra mat. Detsamma gäller givetvis statliga myndigheter. Låt mig berätta en anekdot från min tid som andra finansminister för att exemplifiera detta. Jag skulle äta lunch på Finansministeriet och såg på tomaterna som ärligt talat såg lite halvdåliga ut. Det fick mig att bli fundersam och jag frågade personalen om tomaterna inte var inhemska. Det var de inte. Vilket samtidigt betydde att de fick bli orörda. Några dagar senare äter jag åter i matsalen – då ger personalen mig besked om att nu serveras endast inhemska grönsaker. Hur det är på Finansministeriet idag vet jag inte – men åtminstone hade jag chansen att påverka under en tid.

Men handeln har givetvis också en hel del skyldigheter – och möjligheter. Också handelsmännen själva har en möjlighet att lyfta fram inhemska produkter – om de vill. Det är kanske inte det billigaste som alltid är det viktiga. Minst lika viktigt är att tydligt skylta med vad som är inhemskt och vad som inte är det. Konsumenterna röstar sedan med plånboken. Prispolitiken måste också bli sådan att man inte favoriserar exempelvis spanska tomater genom olika erbjudanden – istället tror jag att handeln kunde vinna mycket på att profilera sig som ett klart inhemskt alternativ. Det är nämligen många människor som ser det som en garanti för kvalitet. Nu vill jag på intet sätt baktala spanska tomater eller holländska paprikor – de ska man naturligtvis äta i Spanien och Holland. Inte ska vi heller transportera våra grönsaker i den riktningen. För det är just transporten och den miljöbov den utgör som är problemet.

Men det finns också annat handeln kunde göra. Nu går alla varor hos de två stora kedjorna till stora centrallager. Därifrån transporteras de sedan ut till de olika affärerna. Och nog är det ju helt vansinnigt i de fall potatis från Tjöck först transporteras till Helsingfors för att sedan transporteras tillbaka upp till Vasa för att säljas. Detta kan förändras. Bara kedjorna har en vilja kan de också bygga upp andra alternativa transportkedjor som har miljöhänsyn som en utgångspunkt. Det här är något de kunde fästa större vikt vid.

Handeln har också ett ansvar att hålla kvar butiker ute i byarna och i centrum av städerna. Naturligtvis kan vi inte kräva att någon skall ge sig in i rena förlustaffärer. Det är mot marknadens principer. Men ett visst socialt ansvar tycker jag att vi kan kräva. Också åldringar och personer utan bil skall ha lätt att ta sig till en butik. Och vi behöver butiker som ligger utanför marketområdena i utkanten av städerna. Jag tycker att det är rimligt att affärer som går på vinst får vara kvar – även i de fall där vinsten inte är så stor. Man behöver inte alltid maximera vinsten genom att slussa alla till supermarketarna utanför städerna. Vi behöver våra närbutiker. Men närbutikerna behöver också oss. Fast det är lite dyrare än marketarna måste vi konsumenter samtidigt visa att vi vill ha kvar vår butik. Det gör vi genom att använda den. Igen en gång röstar vi med plånboken. Och även i detta fall är en hög röstningsprocent bra – för vi måste ta ett kollektivt ansvar. Också på detta sätt skapar vi ett hållbart samhälle där gammal som ung har en reell möjlighet att ha det bra. Och samtidigt är det bra för handelns intresse – också i form av image.

Det finns ytterligare en sak jag tycker att handeln själva kunde bli bättre på. Det gäller självreglering och hör ihop med de skriverier vi hade för någon månad sen om gammal köttfärs och gammal fisk. Dessa färskvaror såldes länge efter bäst före datum i färskdiskarna. Här tycker jag handeln har ett eget ansvar. Dels kunde fångstdatum utmärkas när det gäller exempelvis sik eller lax. Dels kunde det datum köttet slaktats eller kommit in till butiken anges. På detta sätt stärker man konsumentens tilltro – och samtidigt också handelns image som ansvarstagande part. Dessutom kunde ett system utarbetas där man genom kontroller från exempelvis Evira kunde få ett kvalitetscertifikat. Det skulle också skapa en större tilltro – vilket i allra högsta grad gynnar den enskilda handelsmannen som kan visa på en oklanderlig kvalitet.

Regering och riksdag har också försökt göra sitt – men det är säkert inte tillräckligt. Från och med den första oktober sänktes matmomsen. Om det visar sig att handeln sumpar denna chans – och inte beständigt sänker priserna med 5 procent. Ja då kommer knappast regering och riksdag att lita på handeln flera gånger. För sänkningen på matmomsen var tänkt att gagna konsumenten – inte handelsmännen. Men vi håller ögon och öron öppna. En bra målsättning skulle vara att komma ner till en nivå där också den finländska matkassen motsvarar en matkasse hos våra europeiska grannar; i Sverige, i Tyskland och i Polen. Naturligtvis ska vi inte sträva efter att ligga lägst – men vi ska sträva efter en medelnivå. Och samtidigt ska vi beakta just inhemskt och närproducerat – för det är vi beredda att betala lite mera för!

Nu har jag pratat om vad konsumenterna, kommunerna och handeln har för skyldigheter och möjligheter. Slutligen vill jag också ta upp en personlig reflektion som jag gjort i min roll som riksdagsledamot. I Finland har vi två starka affärskedjor. Detta är inte odelat positivt ur konsumentens synvinkel i och med att konkurrensen sist och slutligen är rätt liten. Det betyder att priserna tyvärr lätt går upp. För att ge ett exempel på detta; det senaste året har vetepriset kollapsat. Det betyder att priserna sedan mars ifjol gått ner med långt över hälften. Detta gäller både i Finland och utomlands. Ändå syns inte detta i ett lägre pris för bröd eller mjöl. Jag vet att odlarna får dåligt betalt. Det betyder att mellanskillnaden försvinner endera hos förädlarna eller inom handelskedjorna. Konsumenterna får tydligen ingen nytta av detta. Det här tycker jag är synnerligen trist eftersom konsumenterna nog tydligt märker av prishöjningar på exempelvis kött eller frukt. Då tas det nog ut i den ändan. Här tycker jag handeln kunde ta ett större ansvar gentemot den enskilda konsumenten. Det skapar samtidigt en större tilltro.

Men nog med pekpinnar – istället vill jag passa på att säga att jag tycker att handelsmännen gör ett otroligt jobb. Den enskilda handelsmannen har ofta obekväma tider och långa dagar. Detta gör han eller hon för att skapa en bra butik för konsumenten. Det är något som förtjänar all uppskattning och det är något vi i regering och riksdag borde beakta. Vi kan skapa ännu bättre förutsättningar för att bedriva handel. Det vill vi naturligtvis också göra. Men då behöver vi få höra vad som behövs – och det hoppas jag att ni kan bidra med. Inte bara idag – utan också annars. Då kan vi alla tillsammans skapa ett hållbart samhälle – där handeln har en självklar plats. Det ska vi arbeta för!

Med dessa ord vill jag samtidigt passa på att öppna detta seminarium om Handelns intressen och ett hållbart samhälle. Jag hoppas på många intressanta inlägg och diskussioner under dagen – också från er deltagare. På detta sätt kan vi alla lära oss något och föra något med oss hem. Och det är vad syftet med alla seminarier borde vara!

Tack!